Skada och sen landslagsdebut tände Moberg

Publicerad 28 January 2012, 14:23
Tror du att du når landslaget då? Frågan ställdes ifjol en dag på jobbet av en av Susanne Mobergs arbetskamrater. Svaret ifrån då 25 år gamla Susanne var. – Nä, jag är nog för gammal. Ett par veckor senare ringde han, förbundskapten Thomas Dennerby och meddelade att han ville ha med Susanne i landslaget. Svaret var förstås givet.
Susanne Moberg i rött i kamp mot göteborgsspelaren Marlene Sjöberg.
Foto: Fredrik Hasselgren

– Ja, jag blev helt ställd men förstås väldigt glad och självklart tackade jag ja, berättar Susanne medan hon är rastvakt på en skolgård i Kristianstad där hon arbetar.

Kristianstadspelaren Susanne Moberg, tillhör den stora skara av elitidrottare som lever under ett tufft schema. Inte helt lätt att få ihop en anställning på 70 procent, träning 1-2 pass per dag och sedan matcher därtill. Hur får du ihop det?
– Fram till att vi har sommarlov på skolan innebär det att man får pussla och planera för att få ihop det. Bland annat innebär det att jag går och lägger mig vid halv tio på kvällarna för att kunna återhämta mig på bästa sätt.
Är det värt allt slit?
– Absolut och landslagsuttagningen har bara inneburit att motivationen höjts ännu mer. Samtidigt krävs det mer för att hålla sig uppe i toppen men det är ju ett eget val jag gör.

Knäskada förändrade inställning
2005 fick du en allvarlig knäskada. Fram till dess hade din karriär gått ganska spikrakt med uttagningar i både flick- och U 21-landslag. Hur påverkade skadan dig?
– På ett riktigt bra sätt får jag väl säga nu när jag har facit i hand. Just där och då när det hände var det inte kul men jag var också i ett läge där jag kände mig lite trött på fotbollen. Om inte skadan kommit är det inte säkert att jag känt mig motiverad att fortsätta. Jag var 19 när det hände och när jag började min rehabträning var det som om bitarna föll på plats och att jag förstod hur mycket fotbollen och gemenskapen med laget betydde för mig. Resultatet ser vi här och nu, skrattar Susanne.

Ingen höst utan lite turbulens i Kristianstads DFF. Är det inte pengabekymmer så är det något annat. I höstas var det bråk i de egna leden med följd att ett par ledare hoppade av. Hur påverkar allt detta er i laget?
– Så här långt kan jag ärligt säga att det inte påverkat oss. Laget är oerhört tajt och starkt som grupp men det är klart att i längden är det förstås inte bra för klubbens image. Nu är det lugnt och vi ser ljust på framtiden.

Ifjol kom KDFF sjua med ett gäng debutanter i laget. Ni har förlorat skytteliga-vinnaren Margret Lara Vidarsdottir men fått en annan stjärna till laget, Kosovare Asslani. Hon liksom du är helst forward, känns det som om ni kan få till ett bra samarbete på plan?
– Av det lilla vi tränat hittills så känns det riktigt bra. Vi tänker rätt lika, ”Kosse” och jag och hittar varandra i djupledsspelet, så jag är inte orolig utan tänker att vi nog inte ska sikta på sämre placering än i ifjol utan en aning lite högre. Det kan vi nog klara, säger fröken Moberg och gör sig redo för att lotsa in eleverna för en ny lektion.

Anette Börjesson
anette@damfotboll.com