Det känns som...

Det har väl aldrig hänt att någon kastat så kallade bangers/knallskott mot spelare och domare vid en dammatch. Någon bengal har nog tänts efter match avsides från publik. Några har säkert buat och visslat för ett domslut, men därvid har det stannat.
Dammatchers publik är förlåtande.
Dammatchers publik är generös (generellt) som att de blott 265 som kom till kvartsfinalen i Svenska cupen Vittsjö - Rosengård köpte lotter i halvavinsten-lotteriet så att denna blev värd ett par tusen kronor för vinnaren.
Familjer kan gå på dammatcher utan att möta ligister förklädda till supportrar som ställer till bråk. Det är för övrigt inte lätt för dessa att gömma sig i en "normalpublik" vid dammatcher.

Det finns ingen så självklar vinnare av Diamantbollen som Guldbollen på herrsidan. Hon som ska få den kommer traditionellt att sökas i damlandslagstruppen som minst sagt inte haft något bra år. Glädjeämnena finns i de yngre. Det känns som att man nu kommer att "beta av" kön med en spelare som borde fått Diamantbollen tidigare i karriären men som fått vänta. - Rätt eller fel?

att hon tog ut halvskadade äldre spelare i VM-truppen framför yngre friska, bristande kontakter med tränarna med mera.
Urvalet var dock enkelt uttryckt för litet på vissa positioner där klubbarna satsat på utländska spelare. Att sedan ovanligt många svenska drogs med mer eller mindre skador under våren kan knappast skyllas på de för få dagar de var med damlandslaget, mera sannolikt på deras vardagsträning i sina klubbar.
De yngre tryckte inte heller på tillräckligt för att övertyga om att vara startspelare i sina klubblag och än mindre för att Pia skulle se dem som uppstickare att ta med till VM.

Den amerikanska vinnarmentaliteten skulle Sveriges damlandslag få gratis med Pia som förbundskapten, föreställde sig säkert många. Konceptet med vilket Pia ledde USAs damlandslag var bevisligen lyckat, men i Sverige tvingades hon kompromissa för mycket. Skillnaden mellan de två jobben blev alltför stor. Frågan kvarstår om Pia rent av är för stor för svensk damfotboll och att man ska nöja sig med någon mera lagom.

Så här beskrev roboten en match i Damallsvenskan:

"Hammarby och Örebro höll tätt"

Publicerad 2015-05-07
SvFF Damallsvenskan
STOCKHOLM 0-0 slutade matchen. Hammarby hade gjort 0 mål och Örebro 0.
Båda lagen var avvaktande i starten av matchen.
Första halvlek förblev mållös.
Matchen slutade 0-0. Det var vad domare Sandra Fogelberg fick anteckna när hon blåste av efter full tid.

Många klubbar missköter uppdateringen av sina hemsidor eller tycker inte det är så viktigt. Det kan möjligen ha ett samband med att inte så många kommer till matcherna. Några klubbar lägger sin information på sociala medier istället. Där är supporters mer aktiva, inte alltid så utförliga och tyckande och rykten om sina lag får man ta med en nypa salt många gånger.

Andraplats i grupp D efter USA.

Brasilien, som vinner grupp E före Spanien, skulle bli motståndare i åttondelsfinal.
Seger för Sverige och Japan kommer att stå på andra planhalvan i kvartsfinal.

Japan maxade i förra VM så Sverige kan vinna och gå till semifinal.

Här väntar åter USA som vann grupp D på bättre målskillnad. Minns att i förra VM:et besegrade Sverige USA i gruppspelet en prestation som inte många väntat sig före VM då laget inte såg så hett ut.
Kanske kan Pias gäng göra samma resa som VM-laget 2011 om man hittar en skön sammanhållning och gott självförtroende efter att ha kämpat sig vidare från gruppspelet.

Tyskland går hela vägen genom egen gruppseger, seger mot tredjeplacerat lag i en annan grupp, Frankrike i kvartsfinal och Kanada i semifinal, därmed skulle det kunna bli repris på 2003 års VM-final mot Sverige - förhoppningsvis med annat resultat.

För Sveriges Television var det nästan bokstavligen en straffspark att kunna trycka till konkurrenten TV4 som snuvat SVT på rättigheterna att sända damfotbollsmatcher i år. De tryckta medierna hängde med och förstärkte kritiken. - Något värre än TV4 fanns inte. SvFF (samarbetspartnern) hukade och beklagade hovsamt fadäsen som låg utanför dess kontroll.
Mitt i stormens öga stod Therese Sjögran själv med en självklar analys. - Det är som det är.. (med jämställdheten o s v).
Det blev en vecka för tyckare som annars inte bekymrar sig så mycket om damfotboll att hitta ett köttben att gläfsa i sig. När våren kommer och serierna åter drar igång är det precis som "Terre" säger, - det är som det är (igen).

Thorsten Frennstedt

på ett antal miljoner för att bolaget Kentaro som SvFF sålde sändningsrättigheterna för fem år till för vad som uppges cirka 1,3 miljarder kr har gått i konkurs. Kentaros upplägg var att i sin tur sälja rättigheter till andra TV-bolag, en arbetsuppgift SvFF avhände sig och tills nu fått bra betalt för. Tydligen fick Kentaro låta pruta ordentligt på sina priser eftersom man inte fått in pengarna man satsade. Allt skulle dock inte erläggas på en gång, men skuldberget växte. Till TV4 skulle Kentaro, enligt Sportbladet, betala 63 miljoner för tredje kvartalets sändningsrättigheter i år, pengar som via SvFF så småningom via Svensk Elitfotboll på herrsidan och Elitfotboll Dam i slutändan skulle portioneras ut till föreningarna. Det lär de inte göra. Kentaro har nämligen även stora skatteskulder. Liksom i fallet Tyresö Fotboll AB lägger i första hand Skatteverket beslag på tillgångarna i ett konkursbo.
Genom konkursen övertar sannolikt en konkursförvaltare tills vidare Kentaros affärer.
EFD agerade i förra veckan när slutet för Kentaro anades och tecknade ett samarbetsavtal med det internationella agent-och konsultbolaget Spring Media - dock utan att avhända sig damfotbollens sändningsrättigheter. Nu har EFD istället ett direktavtal med TV4 med omedelbart ikraftträdande för sändning av återstående matcher i Damallsvenskan i år och t o m 2015. Om det blir några TV-pengar och i så fall hur mycket till klubbarna återstår att se, förmodligen mindre i år än om Kentaro levt upp till sina avtal.

Thorsten Frennstedt

Många tidningar har citerat Norrbottens-Kurirens nyhet att en man i 20-årsåldern åtalas i Luleå för brott mot personuppgiftslagen. Bakom den rubriceringen döljs att vederbörande på twitter i upprepade inlägg uttryckte sig förnedrande om spelarnas i Sveriges damlandslag i fotboll sexualitet under EM-slutspelet i fjol.
Det är bra att det blir prövat, ännu bättre om vederbörande döms.
Vad som inte är bra, för att uttrycka sig milt, är den "faktaruta" Dagens Nyheter publicerar till sin egen artikel där vidrigheterna upprepas. I vems intresse ligger den läsningen? - Möjligen känner den åtalade och ett antal andra virrhjärnor en triumf att få ännu mer spridning av dyngan.

Thorsten Frennstedt

Snarare då av LFC, hemmalaget vek inte en tum från sina defensiva uppgifter och backade inte heller hem så att det blev försvarskrig för hela slanten för den nykomponerade backlinjen.

Tvärtom, de offensiva ambitionerna var tydliga, Linköping ville mer än att bryta in i straffområdet ett par, tre gånger som de första matchminuterna skvallrade om. Bollen kom snabbt upp i plan där Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö fördelade farligheterna. Helt rättvist fick de punktera matchen. 2-0 med Rolfös första passningspoäng i LFC, i djupled till Blackstenius första seriemål för säsongen.

En underhållande godbit bland många. Det hände mycket mer, mycket annat bra för Linköping:

Längst bak fanns Katie Fraine som skötte alltifrån utrusningar till höjdbollar perfekt och fick med sig hela försvarsarbetet i samma lugna metodik.

Knappt några stressade passningar, knappt några tankefel i de snabba besluten från backlinjen där Kristine Minde ingick för andra matchen och agerade som hon inte gjort något annat än försvar i sitt fotbollsliv.

Jennie Nordin som nickade till 1-0 var närmast felfri defensivt, ständigt steget före sin spelare. Jonna Andersson var briljant med sina duellkvaliteter, Renee Slegers jobbade kopiöst och Mariann Gajhede drev på från mittfältet.

Listan är lång över positiva insatser i LFC.

Rosengård var förvarnat inför resan upp längs E4:an. Linköping vann motsvarande seriematch i fjor, den enda nollan som dåvarande LdB Malmö tillät sig i serien.

Men nu, när de maximalt rustade gästerna gick för sin fjärde seger med Ramona Bachmann tillbaka i startelvan och Elin Rubensson fanns redo för inhopp borde väl historien inte upprepa sig?

Dessutom har ju Linköping en ansenlig skadelista, landslagsbackarna Rohlin och Samuelsson, kreatören Pernille Harder och spjutspetsen Linda Sällström borta, bland annat. Det hedrar att Rosengård inte var i närheten att visa på några brister i det brandskattade laget, istället vägde inställning, mod och samarbete över för vinnarna.

Och mitt i hemmafesten hade gästerna svårt att få till ordnat spel, förtvivlat svårt om man räknar med spelarkapaciteten och kunnandet på alla fötter.

Therese Sjögran testade med en frisparksvariant efter en kvart, Anja Mittag och Ramona Bachmann samarbetade sig fram till ett farligt avslut i ett anfall där offsideflaggan borde varit nära en halvtimme in i matchen och Sara Björk Gunnarsdottir var nära nog med en nick strax före paus.

Bara sporadiskt skapande, ovanligt uddlöst och andefattigt. Men Rosengård lär repa sig.

Framtiden får utvisa om det blir fler förluster än dagens i Damallsvenskan. Insatsen var varken eller, långtifrån bra men heller inte så bedrövlig att den förtjänar att sablas ned totalt.

Linköping däremot tände till på alla cylindrar och vann en bra fotbollsmatch välförtjänt.

Tabellfemman behåller sin placering men är i ett huj närmare lagen ovanför, bara tre poäng från nya serieledaren (!) Eskilstuna United. Om inte de friska vindarna längs arenan viskade om toppstrid gjorde spelet definitivt det, låt vara att det kommer betydligt fler matcher där laget inte kan räkna med någon som helst hjälp att driva upp tempot.

/Fredrik Hasselgren

Tyresö slog Neulengbach med 8-1 i den första kvartsfinalen i Champions League. Turbine Potsdam tvålade till Torres med 8-0 i deras kvartsfinal. Wolfsburg slog Barcelona med 3-0. 8-1, 8-0 och 3-0. Det är alltså siffrorna halvvägs in i kvartsfinalspelet. Halvvägs – och ändå står tre lag med näst intill båda fötterna i semifinalerna.

Det säger sig självt att det inte håller. Det är måhända roligt att både Marta och Christen Press gör hattrick i en kvartsfinal i Champions League, kul för dem liksom – skål på det. Men en kvartsfinal i Champions League ska inte sluta 8-1 eller 8-0. 3-0, jo, ja. Men inte 8-0. Punkt och kommatecken.

Det finns flera kloka människor som har sagt det innan mig, och fler kommer att säga det efter mig. Men vi måste förnya Champions League. Vi måste se till att de bästa ligorna har fler lag med i denna turnering – för vi är väl alla ganska övertygade om att fjolårets damallsvenska tre hade gjort det betydligt bättre än Torres och Neulengbach? Så släpp in fler svenska, tyska, franska och engelska lag i denna turnering.

Men det finns en sak till som skulle spetsa till Champions League. Ett gruppspel.
Jag är fullt medveten om att en del av fotbollens charm ligger i att man aldrig kan vara 100% säker på vad som kommer att ske. Vi älskar när David går till semifinal och när Goliat faller. Men samtidigt är det minst sagt deprimerande att tänka att både Rosengård och Lyon fick lämna denna turnering redan innan kvartsfinalerna medan Torres och Neulenbach är kvar i cupen.

Ge oss ett gruppspel. Fyra lag i varje grupp – fyra grupper. Då kommer vi att få se kvartsfinaler där de bästa lagen finns med och det kommer att ge roligare matcher och mer intensitet. Jag lovar.

Jag vet också att ett gruppspel skulle ge fler matcher och på så sätt större omkostnader. Dessutom skulle det troligen tvingas förändra det damallsvenska spelschemat en aning. Men det absolut inte omöjligt att lösa. Jag är helt övertygad om att de svenska topplagen inte bara skulle klara av, utan även må bra av, ett tuffare matchningsschema. En match i veckan är sannerligen inte någon smärtgräns vi inte får stiga över. En veckomatch och en helgmatch – nej, i perioder är det fullt realistiskt att exempelvis Rosengårds trupp håller för det. Däremot är det omöjligt för lagen att spela tv-matcher på tisdagar och Champions League på torsdagar – så jobbigast skulle nog detta bli för tv-fyra och tv-publiken i Damallsvenskan, men hinder är till för att klättra över.

Den ekonomiska biten är ett större dilemma. Fler matcher ger högre resekostnader, boendekostnader och spelare som studerar eller jobbar får svårare att rodda ihop sitt schema. Men jag tror att vi alla jobbar mot samma mål. Jag tror att vi alla vill göra damfotbollen proffsigare och bättre. Jag tror också att bättre, mer jämna, matcher kan locka mer media och mer publik. Fler tv-sända matcher och mer uppmärksamhet. I slutänden skulle det (förhoppningsvis) innebära fler sponsorer. Och innan vi nått dit kanske UEFA kan skjuta över några miljoner till damfotbollen, för att hjälpa till att utveckla den? Det måste ju ändå ligga i deras intresse att damfotbollen växer och frodas. Att minska herrarnas prispengar en gnutta – jo, ja tack. Några miljoner är ”bara” några miljoner för de stora herrklubbarna. Det skulle inte innebära att Barcelona eller Arsenal går i konkurs, det skulle på sin höjd innebära att det serveras lite mindre sprit på julfesten (och kalla mig moraltant om ni vill, men det skulle väl bara vara bra om fotbollsstjärnorna fick i sig lite mindre sprit vid dessa tillfällen?).

Det var det. Vill UEFA diskutera detta förslag närmare är ni välkomna att ringa. Mig eller någon annan som tycker och tänker i detta ämne. För vi är väldigt, väldigt många som vill se en förändring. Och fler än jag har påtalat detta tidigare.

Alva Nilsson

Pliktsegrar i de följande VM-kvalmatcherna mot Färöarna, Bosnien-Herzegovina och Polen på hösten bjöd knappast något som antydde att nya goda tider stundar. Publiken minskar. Årets premiär mot Frankrike spädde bara på känslan att vårt damlandslag/spelare står och trampar - i den matchen tyvärr i flera bemärkelser.
En käpphäst som fått besvärlig hälta är att de duktiga utländska spelarna ska höja standarden bland de svenska. Vi har hört det i över tio år nu. Det är nog så att de förra blivit ännu duktigare av att spela i Damallsvenskan men de svenska har inte höjt sig, se skytteligorna de senaste tio åren som har bara två svenska vinnarnamn Lotta Schelin 2006-07 och Linnea Liljegärd 2009.

US National Women´s Soccer League (USWL) förbereder sin andra säsong. Fyra amerikanska landslagsspelare varav tre bidragit till Tyresö FFs framgångar kallas hem för att istället spela i USWL-klubbar. De kommer att lämna tomrum efter sig i Damallsvenskan. Christen Press & C:o hade gärna stannat kvar här hela säsongen. Det är inte av ekonomiska skäl de lämnar Tyresö efter sina insatser i UEFA Women´s Champions League - och eventuellt ytterligare en match i Damallsvenskan.

I motsats till de tidigare proffsligorna som fick lägga ner på grund av alltför optimistiska kalkyler och privata "investerare" som hoppade av har USWL fotbollförbunden i USA, Kanada och Mexiko som garanter för att kunna avlöna 40 spelare i de nio klubbarna. Självklart har förbunden en tumme på klubbarna att de ska ha ländernas bästa spelare på rätt sida av Atlanten. De som hellre vill spela i Europa kan glömma att bli uttagna till sina landslag.
Omvänt är det så Tyskland förbereder sitt damlandslag inför mästerskap, alltså inga tyskproffs i USA. Resonemanget har visat sig framgångsrikt.

Det torde observeras att numera spekuleras inte om svenska spelare är aktuella för att bli USA-proffs.
Om så skulle bli fallet blev det nog inte populärt hos den svenska landslagsledningen, men man skulle inte ha något att sätta emot. Klubbarna är de svenska spelarnas arbetsgivare/löneutbetalare. De är dessutom inte särskilt entusiastiska för att släppa sina bästa spelare till landslagsläger av den längd som var normalt för Pia Sundhage när hon formade USAs vinnande damlandslag.
De stora pengarna finns dessutom inte längre att hämta för utländska spelare i USA.

...och att det var anledningen till att Manon Melis lämnar LdB FC Malmö för Kopparbergs/Göteborg. Det kommer alltid rykten i svang om hur mycket spelarna får. Eftersom klubbarna aldrig bekräftar de summor som nämns i media blir de obekräftade andrahandsuppgifter. Spelarna själva varken bekräftar eller dementerar eftersom de i sina kontrakt förbjuds att yttra sig om de ekonomiska överenskommelserna. Det gäller alltifrån Martas miljoner till Melis 75.000 kr i månadslön.
Att den summan publicerats gynnar knappast damfotbollen. Det är ungefär som att jämföra en ny Volvo mot ingenting eller på sin höjd en damcykel. Underförstått: Så mycket är alltså en kvinnlig bra elitfotbollsspelare värd jämfört med Zlatan som inte ens skulle snöra på sig skorna för så litet.

Malmös seger över Lilleström var en uppvisning, det var utklassning. Även om både den första målen av Anja Mittag och den andra av Manon Melis berodde på fruktansvärda tabbar av målvakten. Malmö spelar i en annan liga, visst gör de det och efter 8:1 sammanlagt mot fjolårets norska mästarinnor undrar jag hur Lilleström SK skulle klara sig i Damallsvenskan. De skulle nog spela om en femte plats med KIF Örebro, Umeå och Piteå, men skulle inte ha en chans att hota ens Göteborg eller Linköping. Med Nokso-Koivisto och Bachor spelade endast två utländska spelare i LSK. Visserligen startade även Malmö med "bara" sex utländska spelare jämfört med vårens åtta som ledde till Pia Sundhages beklagande efter matchen mot Lyon.

Men Nokso-Koivisto och Bachor är hyfsade spelare, dock inte kan man jämföra dem med Mittag eller Melis, Bachmann eller Riley.

Malmö och Tyresö är svenska lag, men de har genomgått en internationalisering på senare år. Utan Marta eller Press, Boquete eller Krieger skulle även Tyresö haft mer bekymmer mot PSG där bägge målen på Tyresövallen gjordes av amerikanska Press assisterad av brasilianska Marta respektive amerikanska Klingenberg.

De som vill ha en Damallsvenskan med mycket färre utländska spelare vill vrida klockan tillbaka. Till den goda gamla tiden. Men då skulle vi inte jubla att två svenska lag med sammanlagt 20 utländska spelare gått till åttondelsfinalen i Champions League. Då skulle vi sitta och deppa att CL-säsongen tog slut innan den ens hade börjat på allvar.

Jag ser fram emot Hjörring och Wolfsburg nu och svenska mål av Christen Press och Anja Mittag. På återseende i Lissabon, åtminstone ett av lagen borde gå dit. Varför inte drömma om en svensk version av Wembley-finalen Borussia Dortmund - Bayern München? Tyresö FF - FC Rosengård. Dreaming big var vad Vero Boquete sa till mig i somras utanför Stadshotellet i Kalmar, beträffande det spanska landslaget. Dreaming big är precis vad man behöver inför en kall och lång vinter.

Jag står fast vid avslutningen i mitt tidigare blogginlägg:
Maken till positiv marknadsföring av damfotboll - inte minst tack vare "lokomotivet" Pia Sundhage - som vi upplevt den senaste månaden kan nämligen knappast överträffas.
Om det inte slås rekord på läktarna är det bara att ge upp..-

En färsk mätning som också refereras på damfotboll.com slår fast att det aldrig har skrivits så mycket om kvinnlig idrott under två månader i följd i Sveriges största dagstidningar och de lokala har så klart hängt på efter bästa förmåga.
Svenska Fotbollförbundet har fått massor av beröm för sättet att marknadsföra dam-EM. Nu finns det bara en grupp kvar som kunde ha gjort jobbet bättre inför höstpremiären - klubbarna. Jag hör redan att "vi är idealister och sätter till så många timmar på vår fritid..."
Nu är det inte längre så, åtminstone i toppen av seriesystemet. När vi återvänder till vardagen efter detta fantastiska EM går det inte att gömma sig bakom medias njugghet och att förbundet borde gjort mer för att publiken ska komma. Det är klubbarna som ska göra mer av detta gyllene tillfälle som förmodligen aldrig återkommer.
För att damfotboll.com vid några tillfällen skrivit om den nystartade amerikanska proffsligan NWSL överöses vi varje vecka av mail från dessa klubbar både före och efter deras matcher. Tyvärr skulle vi inte fått rum för Damallsvenskan om allt publicerades här. Men dessa klubbar som inte är mer professionella än de damallsvenska klarar av att synliggöra sin verksamhet. Även om deras matchanläggningar bara rymmer c:a 5.000 är det inte ovanligt med utsålt.
NWSL har dessutom rättat mun efter matsäck, d v s inte byggt luftslott av fullsatt på alla matcher, jättelöner till spelarna och dollarmiljonärer som satsar en månadspeng så länge de tycker det är roligt.
Eftersom Damallsvenskans klubbar med några undantag aldrig kommer att ha mer än 400-800 per hemmamatch får budgeten läggas därefter - eller hoppas på Tyresö-matcherna en gång om året.
Hoppet är det sista som överger men då har publiken gått för länge sedan.

(Matchen den 31.7 Mallbacken-Umeå IK tillhör omgång 15)
De första siffrorna nedan anger hemmalagens publiksnitt före de kommande matcherna, de senare i halvfet stil anger hur många som kom.
3.8 LdB FC Malmö - Sunnanå 772. 712 = minus 60
4.8 Jitex - KIF Örebro 518. 289 = minus 229
Umeå IK - Vittsjö 572.724 = plus 152
Mallbacken - Linköping 868. 705 = minus 163
Kristianstad - Tyresö 418. 1146 = plus 728
Kopparbergs/Göteborg - Piteå 438.405 = minus 33
Maken till positiv marknadsföring av damfotboll - inte minst tack vare "lokomotivet" Pia Sundhage - som vi upplevt den senaste månaden kan nämligen knappast överträffas.
Om det inte slås rekord på läktarna är det bara att ge upp...

Hur många gånger har man inte sett att domaren flyttat ut och dömt frispark på straffsparkslinjen istället för punkten? Tacklingen mot "Kosse" inleddes och avslutades tydligt utanför straffområdet, låt vara att hon föll ett par meter innanför. En sådan straff kan man få som hemmalag, men tänk om Danmark fått en i motsvarande läge. Då hade domare Bibiana Steinhaus, som är topprankad bland Europas domare, inte varit värd mycket för den svenska publiken och kommentatorer.
Andra straffen är helt OK.
Förutom sin proffsrutin verkade Lotta och "Kosse" även lagt till sig franska nerver.
Får se om någon dansk tidning sätter följande rubrik:
Held og (Stina) LYKKE for Danmark, vilket med en ordlek betyder betyder Lycka till Danmark. Den (på pappret) svåraste matchen är avklarad. Gäller även Sverige.

Danmark må ha misslyckats de senaste gångerna i de stora sammanhangen. Känslan av lovande förberedelser består ändå när 1 011 åskådare, ingen TV-kamera och en svensk spion ser de rödvita gnugga hur mycket som helst på sitt egna spel 20 dagar före EM-starten.

Per-Göran Eliasson har blocket i högsta hugg - noterar positioner på plan, spelval och styrkor och svagheter. Dessvärre med subjektiva, blågula ögon är det det bästa laget på plan som han följer med blicken.

Det är ett landslag på uppgång i aktion. Bekymmersfri stämning, skadefritt eller i varje fall utan allvarligare hot, Danmark har sina nyckelspelare i gott slag.

Många bekanta namn för Damallsvenska besökare, Line Röddik Hansen sätter igång de snygga uppspelen som i Tyresös backlinje, offensiva mittfältaren Pernille Harder som Linköping var uppmärksamma nog att fånga in, där hon imponerat med sin bollskicklighet och måleffektivitet och gärna får komma till längst fram i plan.

När man ser hennes lätta, läckra touch på bollen, en lätt vickning i sidled som öppnar fältet för ett hårt skott i ribban, otagbart och givet mål om vinkeln varit några grader mindre - det är då som man börjar undra. Klarar Sverige favorittrycket i premiären?

När man ser Christina Öyangen Örntoft ge klara direktiv bara med sin klockrena position i försvarsspelet, hur självklart hon tar för sig efter ett år då hon äntligen kunnat lämna de sina dubbla korsbandsskador bakom sig - det är då som funderingarna griper tag i en på allvar. Har Sverige tillräckligt bra samarbeten framåt för att kunna skapa möjligheterna?

Per-Gunnar Eliassons återkoppling till den svenska ledarstaben är inte allmän läsning, men ett varnande ord om hur laget utmanar från kanterna borde han kosta på sig. Det är där rörelserna som ledde fram till de giftigaste möjligheterna fanns mot Island.

Passningsskickligheten kan laget slipa på mer och ett annat konstaterande hur onödigt bollkärt det såg ut emellanåt.

Internmatcher, möten med pojklag och en sista uppvärmningskamp mot Spanien - sedan är Danmark klara för EM - i och mot Sverige.

Festligt eller obehagligt, om 20 dagar har vi hela bilden klar för oss och mästerskapet är (äntligen) igång.

till SvFFs Representantskap. När det görs mål i Damallsvenskan klagas över att det är "fel" spelare, d v s några av de utländska. Inte så konstigt eftersom det var därför klubbarna engagerade dem, inte i ental utan i tiotal. Det framfördes i Marta Fotbollmagasin som svar på att de utländska spelarna utvecklar de svenska, att det vore på tiden att se resultat av detta nu. Det är redan en spelargeneration som haft denna möjlighet. Om inte EU-lagar och Bosman-domen sätter gränser för klubbarnas importer borde de i självbevarelsesyfte själva göra det. En frivillig överenskommelse om X antal utländska spelare per lag. Ännu bättre vore om en eller flera klubbar, eller varför inte EFD som har mandat, lämnar in en motion om ändring i representationsbestämmelserna. Vänta inte, den ska vara inlämnad senast den 1 september!