Gustavsson känner sig hedrad att nämnas i USA

Jag tror på Jillian Ellis - och Tony DiCicco, som Foudy också nämnde, 'albeit' mer som ett drömscenario än att hon trodde att han just nu fanns på Gulatis shortlist över kandidater. Ellis är redan involverad, men har inte velat ha jobbet 'full-time', läser jag, DiCicco har "god karma" med sig, skulle tillföra rätt tyngd och pondus. Ett dubbelt ledarskap, coaching team, just nu fram till och över VM skulle USA nog kunna tjäna på.

Annars tror jag Sermanni gjort ett stort jobb att hjälpa USA vidare mot nya mål, det är inte lätt att ta över efter en coach som Sundhage och de framgångar, den framgångsperiod, laget tillsammans haft under hennes tid där. Jag tror Henrikssons (sr.se) och Foudys (espnW.com) kommentarer till nyheten, Sermanni inte längre coach för uswnt, träffar helt rätt. Det handlar om coaching stil, närmast. Om det är en för stor skillnad till det som varit, kan det bli för svårt för en ny coach, oavsett vem det är, att "hitta rätt", få laget med sig på noterna. Tror däremot inte att att det nödvändigtvis är tongivande spelare som Wambach som vägt in, även om hon fokuseras. Med så stora och starka personer i laget, som kan fotboll, har olika förväntningar, krävs nog bestämdhet och lite tuffhet av amerikansk stil (typ DiCicco, och Sundhages stil också, tror jag, när det gäller - en stark tro på sin idé, intuition, vad som kan fungera och att få med spelarna på den idén) för att få ihop laget till ett lag, det där exceptionella med potential att vinna ett mästerskap. Hur var det Foudy uttryckte det; uswnt behöver just nu en "benevolent dictator" och Sermanni som är en extremt kompetent och erfaren internationell coach är inte den diktatorn. Inte lätt att vara heller på en gång när man kommer som ny utländsk coach till världens bästa fotbollslag. Sundhage "lurade" sig in i laget, med gitarr. Sundhage "fuskade", skulle man kunna säga. :)

Under Algarve Cup intervjuades Rampone om sina minnen från Portugal-cupen över åren och där någonstans fick Rampone frågan om sin definition på ett bra lag; det är "de bästa spelarna som [också] spelar bra tillsammans". Det är ett uttryck som laget använde redan under Sundhages tid, som kanske började användas när Sundhage var där. Rampone låter alltid sympatisk i media, men kände att jag gillade henne extra mycket där. Kanske hon mindes en coach hon gillat väldigt bra med de orden, och som hon just då saknade lite i laget/lagbygget? Som Wambach också sa, i SR intervju under Algarve, de spelar mer som individer just nu än som ett lag (eftersom de är inne i en förändringsperiod i uswnt, prövar nya spelare och formationer). Kanske Wambach också saknade en välkänd, för dem van coaching stil, under 2008-2012, det är några år i alla fall, lite granna.

Det säger något om Förbundskaptenen vi har i Sverige just nu. Hög kvalitet utan mycket väsen (annat än möjligen när hon försöker skapa mediautrymme för damfotbollen, då "tar hon ton" ibland... :) )

Ellis och DiCicco skulle jag tro på som nya coacher i uswnt; Ellis redan inne i laget och DiCiccos tyngd och pondus, hans goda "karma", VM-guldmedaljör och erkänt duktig coach, bra stil: american attitude och rätt 'cool'. Om han själv vill, har möjlighet att ta jobbet. Om han hamnar på the shortlist...

Eller Randy Waldrum, Foudys gissning, vet inte riktigt vem det är, annat än att Notre Dame är ett av de 'main teams' i us college soccer, college sporten som levererar nära nog alla spelare till uswnt.

Tror att det ska vara en amerikan i år, i alla fall. Någon som når laget snabbt, fram till och över VM... Ska aldrig säga aldrig, men jag tror på en amerikan.