Minna Meriluoto: "Glad att få spela på naturgräs"

Publicerad 08 September 2014, 11:49
Minna Meriluoto ångrar inte sitt tredje svenska klubbyte. I Vittsjö har hon ett underlag för fortsatt utveckling.
Minna Meriluoto. FOTO: Lennart Månsson/Bildbyrån (arkiv)_

– Som målvakt är det smäll på smäll hela tiden. Och det är någonting med mig och konstgräs, smällarna kommer oftare för mig. Därför är jag glad att få spela på naturgräs.

Äkta grönt eller fabriksfärgat, konstgräs eller naturgräs har blivit en het potatis efter beslutet att VM i Kanada nästa sommar ska spelas på sammanbundna plastfiber.
Minna Meriluotos svar är inget inlägg i debatten, bara personliga upplevelser som sätter naturgräset främst.
– Konstgräs tar mer i mina vader och när jag kommer ner i höfterna är det tuffare att köra på konstgräs.

I en liga där tio av tolv lag lagt in mer lättskötta mattor är det bara att bita ihop och köra på. Trots allt är det skillnad på konstgräskvaliteten här och där.
– Normalt sett är det inga problem, jag är van vid hur det ser ut. Men när man kommer till Solna och Piteå, det har inget med gräs att göra utan är mer pluppar, säger Minna Meriluoto.

Tänker du mer på återhämtning med tanke på dina erfarenheter?

Klicka för att se större bild


– Jag har lärt mig att köra extra rehab när jag får känningar i mina vader. Sen har jag haft otur med skador. En säsong bröt jag tummarna, förra året var det ledbandet. Konstiga skador, det får en att fundera om man inte är så stark.

28-åringen missade också starten på sin sjunde säsong i Damallsvenskan, skadade axeln i en cupmatch i våras.
– Det gick till straffar efter 120 minuter och började vara kallt. Sen landade jag fel när jag gick ner för att rädda.

Två månaders rehab, keepern fick vänta med seriedebuten men trivs bra i Vittsjö.
– Allt har känts bra från början, laget håller ihop och Thomas Mårtensson, han är ju bra på att få upp stämningen. Han vill inte höra något negativt, iallafall inte att vi bara ska skrika och vara elaka. Sen måste vi få kräva mycket av varandra.

Nio matcher, tolv insläppta mål är klara fakta för Meriluoto - även om det finns flera skikt i den sanningen.
– Jag släppte in hälften av målen i första matchen (mot Umeå IK, journ. anm.). Sen har det känts ganska stabilt. Vi har spelat ihop försvaret, vilka positioner vi ska ha och vem som täcker ytorna.

Vittsjö har med sig skrällpoäng
Linköping borta på måndagkvällen blir en duell mellan två lag i form. LFC har fyra raka segrar efter sommaruppehållet och nyförvärv som lotsats in väl i laget. Vittsjö bevisade att man helt enkelt är bättre än AIK och tog sedan tre skrällpoäng mot Örebro.
– En tuff match med en massa närkamper, vi fick igång spelet och hade fina anfall. Det börjar släppa lite mer framåt, vi vågar mer och mer och pressar som ett lag, säger Minna Meriluoto och blickar mot det hon vill göra i måndagsmatchen.

– Det gäller att vara med helat tiden, komma ut och ta bollarn när de slår in bakom vår backlinje. Vi kommer med mycket energi från förra matchen.

Minna Meriluotos första svenska klubb var Umeå Södra för sex år sedan. Tre klubbyten senare är hon mer komplett som målvakt, står starkare i det finska landslaget, och håller fast vid spel i Damallsvenskan.
– Det har funkat så bra här. Ibland tänker man på att ta chansen någon annanstans men det är en liga där man vet vad man får och kan utvecklas vidare, säger hon.

Måndag 19.00 Linköpings FC - Vittsjö GIK

Fredrik Hasselgren
fredrik@damfotboll.com
Taggar: ,