Pia Sundhage inför VM-året: - Mer måste till!

Förbundskapten Pia Sundhage summerar landskampssäsongen, där vinsten i VM-kvalet ger skönt efterspel och där förlusterna i träningslandskamperna svider men ses som lärorika.
Pia Sundhage sammanfattar landskampsåret. Foto: Bildbyrån

Försäsong med bojkott från de damallsvenska klubbarna gjorde att ni inte kunde ersätta matcher mot träning. En tuff start där klubbarna satte ner foten. Hur kändes det?
– Snopet, mycket snopet. Jag hade lyssnat på kritiken som tränarna gav till min företrädare Thomas Dennerby när han planerade matcher i Kina. Kritik såsom att spelarna inte är igång, får jetlag efter lång resa o.s.v. Därför tänkte vi att det skulle falla i god jord om vi istället höll oss till ett träningsläger på hemmaplan, men vi fick nobben.

Vad blir konsekvensen av det nejet i framtiden?
– Jaa, att vi måste samarbeta mer, ge och ta för att det ska bli lyckat för alla parter. Om vi framöver följer de internationella datumen så blir det inga missförstånd och inget snack. Dock innebär det i dagsläget i alla fall, färre dagar för oss att samla landslagstruppen. Till skillnad från t.ex Norge åker vi ner till La Manga för dubbellandskamp med väldigt olika förutsättningar. Norskorna ska vara på plats en vecka eller tio dagar före vårt möte. Vi åker ner två dagar tidigare och får en träning dagen före landskampen. Sen en vilodag med lätt träning före nästa match. Vi kommer inte att ha tid att ge någon spelare tid att testas in i laget utan måste börja ge de spelare vi tror på. Det blir svårare för de yngre att slå sig in helt enkelt.

Då tycker du att ni får för lite tid att spela ihop landslaget inför VM i Kanada 2015?
– Så kan man se det. Inför VM 2011 fick Dennerbys gäng en vecka extra att ladda på hemmaplan innan de åkte ner till VM. Den veckan menar han var direkt avgörande för landslagets prestation under VM. Det kommer att bli lika tufft i detta VM, och ska vi gå långt är alla dagar vi kan få för att trimma ihop laget av stor betydelse.

Om vi tar en titt på de lite yngre som du brukar framhålla då och då som spännande spelare inför framtiden. Har någon av dem, jag tänker t.ex. på Marija Banusic, Fridolina Rolfö och Lina Hurtig en rimlig chans att ta sig in i VM-truppen? Om inte vad fattas dem?
– Det finns alltid en chans säger Pia.
– Generellt kan jag dock önska att de ska ta för sig lite mer när de väl får chansen. Fridolina t.ex. var mycket bra de tio minuter hon spelade hemma mot Tyskland. I USA mot Kanada fick hon också speltid men tog inte för sig lika mycket. Samma gäller Banusic och Hurtig. Jag efterlyser mer vilja och uthållighet, det räcker inte med tio minuters bra spel på internationell nivå. Man måste vara beredd att ge mer och göra skillnad helt enkelt. Jag har exempel från USA där nya spelare jag såg komma fram under min tid där, exempelvis Alex Morgan, verkligen gjorde ett djupt intryck direkt när hon fick chansen i landslaget. Mycket vilja och jävlar anamma, något jag vill se mer ifrån de svenska spelarna också.

Efter EM 2013 utvärderade ni ert spel och påbörjade ett jobb i landslaget med att ta vara på det ni gjorde bra då och sen lägga till en del saker. Hur har detta fallit ut om du tar en titt på den gångna säsongen?
– En del bitar har funkat mycket bra men det finns fortfarande saker att bli ännu bättre på. Rent organisatoriskt funkar vi bra men vi måste bli bättre på att ta eget ansvar, bli bättre i en mot en- situationer. Vi är snabba på att hota i djupled, i omställningar och även i kantspelet men det räcker inte. Vi måste klara av att hålla i bollen också, att skapa ett lugn när vi väl har bollen och där spelar t.ex. Caroline Seger en viktig roll. Alla bitar måste funka om vi ska räcka till och orka i ett VM.

Under året har ni spelat många landskamper och ett VM-kval, ett mycket lyckat VM-kval, i alla fall om vi kollar in resultatet, där Sverige gick obesegrat genom gruppen och hade 32-1 i målskillnad?
Vad är du mest nöjd med?
– Om vi börjar med Algarve hade jag varit nöjd om vi vann turneringen men det gjorde vi inte. Det vi kan ta med oss är vinsten mot USA, den kan ha en mental betydelse när vi ska möta dem i VM i sommar. VM-kvalet blev lyckat med bara ett enda insläppt mål och två bra matcher mot Skottland. Övriga landskamper är mest förluster och det är inte bra att förlora för mycket. Men jag tar med mig en hel del bra saker vi lyckades med mot Tyskland och som gör att jag känner viss tillförsikt vad gäller utvecklingen av vårt eget spel som går framåt.

Apropå förluster så har vi en kommentar ifrån Lotta Schelin som säger så här gällande valet av landskampsmotstånd (Frankrike, England, Tyskland och Kanada) under det gångna året.
”Jag tycker man kan se det som vågat. Att ledningen väljer att lägga tuffa träningsmatcher när förutsättningarna inte är de bästa. Istället för att gömma sig vågar man och man lär sig något av det”.

Vad är din kommentar till det Pia?
– Jag blir glad över att spelarna uppfattar det så och det Lotta säger ska förstärkas ytterligare framöver. Vi betonar varje gång att vi uppfattas som ett lag som aldrig ger sig och som kör in i det sista. Det är viktiga egenskaper i fotboll där mycket kan hända i slutskedet av matchen. Att möta ett gäng med dessa egenskaper gör också motståndarna nervösa och osäkra.

Vi kan väl avsluta med att du ger din syn på VM-lottningen och att du blickar framåt mot 2015!
– Lottningen är en riktig rysare, jättesvår helt enkelt. VM kommer att handla om att ta hem de poäng som behövs för att ta sig vidare och inga lag är givna att förlora på förhand i vår grupp (Nigeria-Australien och USA). För vår del tror jag att det blir till att slå ur underläge, något vi är bra på och då kommer egenskaperna jag radade upp tidigare, att aldrig ge oss och köra in i det sista att bli mycket avgörande, säger förbundskapten Pia Sundhage avslutningsvis.

Text: Anette Börjesson

mia.e. 2014-12-31 19:29

Jättebra artikel, intressant intervju, tack för den! Bra till avslut av detta året och som början på nästa! Ja, vilket år det har varit inom damfotbollen i stort med både kul och mindre kul. En hel del man själv tänkt vidare en del kring, både gällande damallsvenskan och landslaget. Landslaget som "hela Sveriges lag" ligger en lite varmare om hjärtat, det som "håller ihop" damfotbollen i Sverige, som "alla" har del i... Det är lite svårare att uppbåda engagemang för lokalt förankrade lag för CL spel och dylikt, om man inte ser det "gemensamma" där på samma sätt.

Med landslaget gillar jag att Sundhage alltid försöker lyfta fram det positiva för de som följer landslaget och som vill tro och hoppas på svenska damlandslaget i detta VM ... och jag gillar att Sundhage inte slår några blå duster i ögonen på oss heller, utan hela tiden, konsekvent, varit ärlig med var Sverige står, internationellt sett; "vi har en bit kvar än", "det räcker inte" osv.

Lottningen var verkligen "en utmaning"... :) , tycker inte heller att det finns något lag i den gruppen som är en "lättare" motståndare, men ska man nu till ett VM så ska man ju kunna möta alla... Pias erfarenhet som tränare under VM-spel på högsta nivå i USA:s damlandslag, inte nödvändigtvis av laget specifikt (som kanske är ett helt annat mot just Sverige i gruppspelet) men av kraven på prestation och uthållighet, "att stå pall för pressen" som spelare under ett VM (och för all del som ledare), kommer att bli en fördel tror jag - och helt avgörande kommer rutinen och 'know how":et från de spelare som varit med förut under liknande sammanhang att vara! Jag tror på Sveriges ledarteam och våra rutinerade spelare och hoppas på våra ev uppdykande "nya stjärnor", de som kan komma att kliva fram och ta för sig och överraska, under VM. Det känns i alla fall inte som det finns någon "skam" alls inblandad i att förlora mot något av de lagen Sverige har i gruppen, de är alla väl etablerade i VM-sammanhang. Det finns inget lag man kan underskatta av dessa, alla måste vara på tå från första stund...

Gott Nytt År till alla!