Sen debut i Champions League för Susanna

En knapp månad av försäsongen har gått, KIF har hunnit med sin första träningsmatch mot ett pojklag. Hur är läget i truppen?
– Nu har nästan alla spelare kommit hit och det känns jättebra. Endast Ogonna Chukwudi kommer att ansluta lite senare, berättar Susanna Lehtinen.

En del av klubbens framgångsrecept har varit att man haft kontinuitet i truppen med en hel del spelare som varit med länge. Men nu har Annika Kukkonen och systrarna Lucie och Irene Martinkova lämnat, dessutom Stephanie Labbé som många ansåg var Damallsvenskans bästa målvakt 2014. Det blir nästan ett helt nytt mittfält.
Hur känns det och vad tycker du om det?
– Det är klart att det blir en förändring och att vi måste spela ihop oss, men våra nya Carola Söberg, Hanna Folkesson och Lisa Dahlkvist är ju både meriterade och rutinerade spelare och de kommer att smälta in enkelt, säger Susanna.

I fjol hamnade KIF Örebro på silverplatsen och knep CL-platsen från favoriter som Kopparberg/Göteborgs FC och Linköpings FC. Att KIF skulle hamna på den övre halvan var väntat, men knappast att ni skulle bli tvåa. Varför blev det så?
– Som du tidigare har sagt var vi ett lag som har spelat tillsammans rätt så länge, förklarar Susanna Lehtinen.
– Vi hade absolut inte tur. Efter den sista träningsveckan i december 2013 och framåt har vi kunnat slipa mycket på detaljerna i vårt spel. Vi har ju alltid haft ett bra defensivt spel och vi kunde bygga på detta.

Under tidigare år har man hört ibland att det är mycket svårt att möta KIF Örebro, att man försvarar väldigt skickligt, men att man spelar en rätt tråkig fotboll. Detta har dock ändrat sig. 2014 såg vi ett KIF Örebro med en klar spelidé i alla lagdelar och med stundtals mycket vacker fotboll.
Vad har hänt?
– Det är nog så att vi numera har mer bollinnehav än tidigare och vi vill även behålla bollen i anfallsspelet, förklarar Susanna.

Susanna ska alltså debutera i Champions League lite längre fram. Efter mer än 120 matcher i Damallsvenskan och 80 landskamper för sitt Finland blir det en sen debut för 31-åringen. Snackar ni mycket om det här med Champions League och om vem ni kommer att möta?
– Nej, ärligt talat gör vi inte det. Det är så långt borta ren tidsmässigt. Vi fokuserar på den säsong som nu kommer och försöker få spelet att fungera.

Ett lag som har spelat så skickligt och framgångsrikt behöver kanske inte ändra så mycket utan framför allt spela in de nya spelarna. Eller finns det något som KIF bör satsa på?
– Det är nog framför allt spelet i den klassiska sista tredjedelen där vi kan bli bättre och även vassare, tror Susanna Lehtinen.

I landslaget har både hon och lagkompisen Sanna Talonen lagt av och i den finska truppen till matchen mot Sverige i Eerikkilä nästa vecka finns inte mindre än 12 namn ur den inhemska finska ligan. Väldigt unga spelare för det mesta. Varför slutade du i landslaget?
– Det blev bara så att Sanna och jag bestämde oss var för sig att sluta, men med tanke på att nästa stora turnering är först 2017 för Finland tyckte jag att det var ett bra tillfälle att sluta och fokusera på spel i klubben istället, berättar Susanna Lehtinen.
– Nu kommer ju även en hel del 94:or som har gått till U20-VM i Kanada och det är ett bra tillfälle för Andrée [Jeglertz] att bygga ett nytt lag.

2008 kom Susanna till Örebro och har spelat där sedan dess. Dessförinnan hann hon med en tid i USA där hon först spelade för Florida Atlantic och där hon faktiskt gjorde 17 mål och 29 assists på 60 matcher – för det mesta som yttermittfältare. Men nu är du back och förblir det?
– Jag har nu spelat ganska länge som back och trivs mycket i den rollen. Men jag började mitt spel som back faktiskt i det finska landslaget och har även i KIF varit yttermittfältare från början. Erfarenheten från spel på andra positioner är något jag kan dra nytta av i min nuvarande roll som högerback, säger Susanna.

Numera är det Elin Magnusson, Marina Pettersson Engström och Susanna Lehtinen som har varit längst i klubben och finska Lehtinen trivs väldigt bra både i klubben och staden Örebro där hon har sitt liv.
Känner ni någon press på er med tanke på att förväntningarna väl är högre på er i år?
– Det är klart att om man tittar på det resultatmässigt så finns det bara en bättre position som man kan nå i tabellen. Men så enkelt är det inte. Vi måste vara realistiska och då är det viktigaste att vi får spelet att fungera igen och att vi sedan går från match till match.

Och efter sista matchen räknas poängen ihop. Precis som i fjol är den första tävlingsmatchen KIF spelar mot FC Rosengård, nu hemma i Damallsvenskan, förra året borta i cupen. Susanna tycker att det blir en bra öppning där man får besked om hur långt laget har kommit.