Dokumentärfilm: Angered United - En förlorad dröm

För ungefär ett år sedan hade den första filmen om Angered United premiär i Göteborg. Filmen berättade om laget som, med drömmar om Allsvenskan, klättrade från division 5 till division 2 på tre år. Den andra filmen, Angered United – En förlorad dröm, handlar om vad som hände sedan.

Tjejerna, som spelat ihop sedan de var små, mötte motgångar när klubben inte satsade på dem och flera spelare därför lämnade för andra klubbar. Det var även mycket annat runt omkring som konkurrerade med tiden på fotbollsträningarna. Det kan vara svårt att träna på kvällen om det enda jobb som går att få är ett kvällsjobb. Vi följer tre av lagets spelare på och utanför planen,Arda, Leila och Simona. De är i det skedet i livet när skolan är slut och det är dags att ”göra något”, men vad är det som ska göras? Föräldrarna vill att de ska läsa eller jobba och de vill helst av allt bara spela fotboll. Men i takt med motgångarna försvinner motivationen och träningsviljan och som ett brev på posten rasar då även resultaten. Som de säger i filmen ”Det är svårt att motivera sig när man förlorar med tvåsiffrigt hela tiden”.
Jag sitter i biosalongen med blandade känslor. Glimtar av spelglädje på planen gör egentligen bara smärtan och sorgen så mycket större när allt strular. Det är svårt för ett damlag att få den hjälp och de resurser de behöver i en klubb där alla i styrelsen är män.
Det finns ändå hopp i filmen. En stark och kreativ kvinnlig tränare kommer för att provträna med laget, de behöver nya spelare och slås ihop med Bergum inför årets säsong.

Huvudpersonerna på plats
Efter filmen finns de tre huvudpersonerna på plats i biosalongen på Bio Roy i Göteborg. I publiken sitter bland andra två tjejlag, varav det ena från Angered United. De ställer frågor till Arda, Simona och Leila om hur det blivit nu efter sammanslagningen och om det fortfarande är få som kommer till träningarna. Dessvärre är svaren nedslående. Flera av Bergums spelare slutade och de är inte så många på träningarna.
Det är en viktig film! Viktig för föreningar och deras styrelser att se. All den glöd, spelglädje och det driv som finns i ett lag som Angered United måste tas omhand. Det går inte att sköta flick- och damlag styvmoderligt för då rinner de tillslut ut i sanden, hur bra de än spelar och hur mycket tjejerna än älskar det de håller på med.
Simona tycker att filmen har fångat många känslor, både ledsna och glada och hon tycker att den är bra. De är alla tre överens om att den ger en rättvisande bild av hur det varit i laget.
– Folk som ser filmen förstår vad vi gått igenom, det märker vi på de frågor vi får efteråt, säger Leila.
Leila är skadad och kan inte vara med och spela på ett tag.
– Det känns tråkigt nu när vi har ny styrelse, nya tränare och ska få ny hemmaplan och ny klubbstuga. Det är ett nytt lag, säger hon. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka snart och då kommer jag att köra järnet.
I den nya styrelsen ingår två kvinnor.

Hur ser ni på framtiden?
– Det känns bättre än förut, och jag tror att vi kommer kunna hålla oss kvar i serien, men jag har inte jättemycket förhoppningar, säger Arda.
Det är fortfarande svårt att få folk till träningarna. Det finns 36 spelare listade för laget, men de är ibland bara åtta på träning.
– Vissa jobbar kväll, vissa är skadade och i vinter är det många som varit sjuka. Folk har det tufft i skolan och med jobb och alla kanske inte prioriterar fotbollen, säger Leila. Det är alltid skönt att vara femton personer på en fotbollsträning, men det är längesedan det var det.
De funderar på vad som skulle göra att fler kom till träningarna.
– Det är svårt att lämna sitt jobb. Jag hittar på, men om man skulle ge någon typ av ersättning. Någonting. Då kanske folk skulle kunna skippa en timmes jobb och spela fotboll istället, säger Arda.

Vad är det laget behöver nu?
– Vi behöver fler spelare. Vi har fått tränare och vi har fått en ny styrelse. Det enda som behövs nu är spelare, säger Arda.
– Det hade varit nice om folk från andra klubbar ville byta till Angered United, säger Simona.
– Det tror inte jag att de är beredda att göra förrän allt är så bra som vi är värda. Jag tror inte att någon vill byta till Angered United om de bara hör att allting är kalabalik. Om man hör att det går bra och att styrelsen gör sitt jobb och det verkar seriöst. Det är då man kan börja hämta spelare, säger Arda.
– Vi får inte glömma att i vår ålder har de flesta spelare gått i sitt lag jättelänge och de bor nära träningsanläggningen och känner att de trivs där. Varför ska de då byta? Det är svårt att hämta tjejer i vår ålder. Jag tror nog att vi får börja fiska upp spelare som är unga istället, säger Leila.

Det saknas ett juniorlag att fylla på ifrån. Nu har det tillkommit yngre lag som kom från Rannebergens IF när de gick i konkurs. De äldsta av ungdomslagen är Angered United F02. De är och tittar på matchen. Att tjejerna på filmen är idoler går inte att ta miste på när de alla trängs i foajén efter filmen för att ta kort med Leila, Arda och Simona. Anton Yemortaij är tränare för F02:orna och han tycker att det blivit bättre i klubben nu.
– Det är mer fokus nu. Det finns folk som bara ska jobba med tjejerna, säger han.

Regissören Thomas Reckmann står bredvid och undrar:
– Hur hade det varit om vi inte gjort dessa filmerna?

Ett misstag som inte får upprepas
Det som är sorgligt i detta är att det de hade från början, det som var deras styrka, var att de hade bra och engagerade spelare. Sen föll det ihop på grund av att det runt om inte fungerade. De behövde nya tränare och en styrelse som satsade på dem. Nu när det kommer är det (för?) sent, så många av de drivna spelarna har lämnat att de är för få på träningarna och till matcherna kommer spelare som knappt tränat. Ett drivet och engagerat lag har strulats bort. Se till att det misstaget inte upprepas i fler klubbar!
Filmen visas en gång till på Bio Roy i Göteborg. Det är på tisdag 10:e mars och alla spelare som kommer i lagtröja, visar spelarlicens eller medlemskort i fotbollsklubb, går in till halva priset (dvs 50 kr). Senare i vår kommer filmen att visas på SVT. Missa inte!

Karin Löwing, karinmedia@lowing.eu

Foto: Mats Strömqvist