Svensk besvikelse efter matchen mot Schweiz

Det tog ett bra tag innan förbundskapten Pia Sundhage och de svenska spelarna kom och mötte pressen efter matchen. Det var mycket att smälta efter kvällens insats mot Schweiz.
Nilla Fischer, påtagligt deppig efter förlusten mot Schweiz. Foto: Anders Henriksson

– Vi är såklart besvikna, vi släpper in tre mål, säger Pia Sundhage direkt.

Hon är tydlig med att det som presterades på planen idag inte duger. Varken försvar eller anfall. Det hon är noga med att framföra är också att försvarsspelet är hela lagets ansvar. Hon vill inte att allt läggs på den fyrbackslinje som var på planen idag. Hon menar att de inte vinner boll på mittfältet tillräckligt ofta.
– Hade vi gjort det så kanske den här fyrbackslinjens spel hade sett helt annorlunda ut, säger hon.

När det gäller anfallsspelet tycker hon att det stundtals är riktigt intressant efter som det då håller väldigt hög klass. Men hon menar också att det dippar alldeles för lågt.
– Frågan vi får ställa oss är vad för anfallsspel vi mäktar med för att gå vidare från gruppspelet i VM. Det är den stora frågan, säger Pia Sundhage.

En given fråga gällde valet av Charlotte Rohlin som mittback. Utifrån vad hon visat på de två träningar de haft här i Eskilstuna och hennes spel i Linköping tyckte Sundhage att hon var det givna alternativet. Hon ville gärna se Lina Nilsson - Charlotte Rohlin - Nilla Fischer - Elin Rubensson spela ihop i 90 minuter, men nu är hon inte säker på att det kommer att bli samma startelva mot Danmark på onsdag. Det finns en del att fundera på, men hon återkommer till att det inte vore juste att lägga allt ansvar för försvaret enbart på backarna.

Även Nilla Fischer var besviken efter matchen:
– Jag tycker inte vi är tillräckligt bra i matchen i stort. Vi tappar mycket boll och låter dem spela igenom oss för enkelt, säger hon.

Liksom Charlotte Rohlin:
–Det var en total kollaps från hela laget. Vi var verkligen inte på topp. Schweiz var mycket bättre än oss idag, säger Rohlin.

Hedvig Lindahl stod i målet och det hon var mest nöjd med var att hon inte hade några problem med kroppen. Ingen smärta i fingret och inga bekymmer med höfterna.
– Jag åt inte ens Voltaren inför matchen, säger hon.

När det gällde själva spelet var tongångarna inte lika positiva. Hedvig upplevde det som att Schweiz var mer aggressiva än Sverige och att de ville vinna lite mer än vad Sverige ville det idag.
– De får bättre lägen att göra mål. Stundtals styr vi lite tycker jag och vi får ett mål. Andra halvlek spelar vi ganska jämnt med dem, men över 90 minuter så är Schweiz bättre tycker jag.


En anledning tror Hedvig kan vara att de i pratet om det nya spelsystemet glömt bort det klassiska, bra svenska försvarsspelet.
– Vi ska inte glömma bort det nya vi lärt oss, men man får inte tappa bort grunderna heller, säger hon.

Lindahl tycker att backlinjen ställdes inför svåra situationer idag eftersom Sverige inte riktigt kunde lösa att komma förbi Schweiz första press.
– Vi får inte den där tryggheten idag när det blir bolltapp och omställning, säger den svenska målvakten.

Hedvig tycker att hon själv hamnar i svåra situationer och att det uppstår svårbedömda lägen.
– Jag tycker att målen de gör är fina avslut, men det är klart att man alltid ställer sig frågan ”vad kunde jag gjort annorlunda?” och den analysen ska jag göra med målvaktstränaren.

Hon pratar om att det är viktigt att komma rätt i sin timing och hon är kritisk mot sig själv när det gäller sina tillslag.
– De var för bedrövliga idag. Jag måste hitta rätt skor för underlaget också. Det finns saker att jobba på, säger hon.

Dagens match spelades på konstgräs, precis som det kommer att vara i Kanada.
– Jag ser inga problem med det, även om jag kommer från spel på gräs nu. Konstgräs i allmänhet blir ett bra spel och många är vana vid det så jag tror att det kan komma att passa vårt lag bra. Det behövs lite inkörning på det. Det går lite snabbare och blir lite annorlunda, men det kommer vi att lägga tid på i Kanada så det kommer vi att komma in i. Jag är inte orolig, avslutar hon.

Spelare och ledare lämnar Stadion för att äta och därefter åka direkt till Stockholm. Där väntar två dagar av träning innan nästa match som är mot Danmark på Tele2 Arena på onsdag kväll.

Mark 2015-04-29 21:05

"In med Sembrant."

kjell43 2015-04-06 08:52

Kul med lite ironi, eller hur Mark?

Mark 2015-04-06 10:35

"Kul att du engagerar i damfotboll i varje fall!"

Thorsten Frennstedt 2015-04-06 10:23

Tycker jag känner igen mönstret. Inför ett stort mästerskap gäller att inte bli skadad så att man inte blir uttagen i truppen. I så fall lär det bli repris mot Danmark på onsdag.

Martin 2015-04-06 23:15

Kan nog ligga en hel del i det då väl Sundhage om jag förstått det rätt har spikat nästan alla platser i truppen redan innan dessa matcher och att de spelare som känner på sig att de är utvalda inte kommer riskera något genom att gå in 100 %.

Hur som helst lär det krävas ett bättre organiserat försvarsspel och lägre stående backlinje om inte Danmark med en Harder i målform ska straffa oss lika hårt som Schweiz gjorde.

mia.e. 2015-04-07 13:21

Vi kollar ny match på onsdag igen. Och sedan i Kanada. Jag hoppas och tror på hela landslaget, från våra förbundskaptener till laget på och vid sidan av planen till all personal runt omkring. Samtidigt som man vet att de har den tuffaste uppgiften någonsin framför sig där borta i VM, med de 2-3 dagars sammanhängande tid landslaget haft åt gången till förberedelse, någon femdagars sejour, att spela ihop laget, eller "jell the team" (som Canadas Herdman kallar det; tiden ett lag behöver för att hitta ett hållbart 'flow' tillsammans i spelet ute på planen, eller ett bra samspel - vad all kritik mot Sverige verkar gälla). Till det alla ideala förväntningar/krav laget och ledningen "bombas" med via media, nu "måste de" eller "borde de" göra si eller så, förväntningar som ibland - rätt ofta - tycks bortse helt från de realistiska förutsättningarna som finns - är tillhanda - att kunna förverkliga dem... Finns det tid tilldelat för allt det arbete de förväntas göra på detta eller detta område?

Å ena sidan vill man som supporter alltid säga "medalj!", det är inte ett orealistiskt mål för Sverige utifrån tidigare mästerskap, å andra sidan har vi ett annat lag och har inte haft de bästa förutsättningarna - det har känts som det har funnits (och finns?) ett "motstånd" mot VM-förberedelserna som man inte förväntat sig, från början av VM-kvalet till ...ja, hörde vi inte nått ditåt bara senast häromveckan?

Med VM hoppas man på det bästa, men blir det inte det bästa (en medalj av någon valör), så kommer inte jag att 'döma' eller klandra någon i landslaget för det. Jag kommer att sörja motsättningarna mellan "representativt" (traditionen i vår svenska damfotboll & landslagsfotboll) och "kommersiellt" (CL, bara CL) i svensk damfotboll och hur det skadar 'den goa stämningen' som skulle kunna finnas kring damfotbollen som sport i Sverige. Jag tror inte en kommersiell fotboll utan tradition eller historia - eller respekt för den och de människor som representerar den - ger damfotbollen någon som helst framtid i Sverige. Inte kommer den att locka någon publik heller som uppskattar sporten för dess eget värde, eftersom det inte finns någon igenkänning eller "connect" i tillfälliga projekt med okända människor som dyker upp och försvinner om vartannat, utan den röda tråden - eller blågula, kanske - som damlandslaget är i svensk damfotboll...

En förlorad match, inget att sörja över, det har hänt förr, kommer att hända igen, en del av fotbollen... Bara att komma igen, som landslaget har gjort förr, så många gånger!

Stort hjärta där Frennstedt, det gillar jag. Om jag förstod rätt. Lite gardering och reservation. 'Dålig generalrepetition' och allt det där... ;) Det är tufft att hinna helomvändning redan till onsdag, hinna med "bryta ihop och komma igen". Hoppas på vinst, lite revansch-känsla på en förlust skulle kännas gott, men en bra match är viktigast. Oavsett hur laget lyckas på onsdag, så byter man ju inte landslag, en tradition - det är i med- och motgång! Efter onsdag är det Kanada!